Ni som följt bloggen o ni som känner mig vet att jag e fruktansvärt rädd för ormar.
Spindlar blev man ju van vid i Åseby när vi bodde där. Stora härliga spindlar som sprang över golvet så det lät. Visst tycket jag att dom e mindre mysiga, men jag kan ta dom i handen o slänga ut dom.
Men dessa äckliga, slemmiga, vidriga kräk till ormar. Det går bara inte.

Ser jag en orm blir jag hysterisk, skriker och grinar. Kan inte behålla lugnet.
Örnie har ju sett orm i våran bäck förra året. Jag har inte sett nån här på våran tomt än iaf. Och hoppas innerligt att jag slipper det oxå.
Vill ju kunna gå i bergen, skogen och ängen under sommaren. Men nä det blir inget med det. Grusväg hela sommaren är det som gäller. & med min tur kommer det la ligga en o sola på vägen.
Vad gör jag då??? & tänk om barnen e me?? Får nog börja bearbeta denna fobi.
Men inte i år. Ett annat år.... Kanske..

För visst e de så. Att fobier är till för att övervinnas?? ;))

Ha de bäst
Kraam