Allt började jätte bra. Jag åkte till Kode för att spela innebandy o Örnie tog med Liam o åkte till Biltema. Det började redan på innebandyn.. mina benhinnor vill verkligen inte vara me.. Fick svin ont IGEN. Trodde verkligen att det hade gått över, men nä. Synd för igår va det riktigt kul att spela.. Får kurera mig till nästa vecka.

Nu till det riktigt kaotiska.. Jag & Mary e på vär hem när Örnie ringer mig. Det första jag hör e att Liam bara skriker i bakgrunden. Det va inte lätt att höra vad Örnie sa.. Liam hade doppat sin ena hand i en mugg varmt kaffe o att dom strax skulle åka in te Östra.. då slog mitt hjärta kan jag lova.. Herregud. Att höra sitt barn skrika så o inte vara där själv, det e ingen höjdare.. Jag mötte Örnie på vägen o åkte me han in. Man e ju tvungena att åka till Östra med barn under 2 år. Men när vi kom ner till kungälv så åkte vi upp till akuten o chansade för Liam skrek nåt fruktansvärt.

Som tur va hade jouren öppet så vi fick gå in där istället. & dom tog emot oss.. Vilken lättnad över att slippa åka ändå in te Östra med ett hysteriskt barn. Sjuksköterskan la om Liams hand o gav han smärtstillande. Efter en timme där inne somnade han o dom la om det en sista gång o vi fick åka hem. Jätte goa sköterskor som hjälpte oss..

Väl hemma sov Liam som en stock med sin "boxhandske" på ena handen. Vi förväntade oss att natten skulle bli tuff, emn han sov nästan hela natten. & nu leker han precis som vanligt.

Ska strax åka in till distriksöterskan så att hon får kolla på det..

Man får ju tänka positivt. Det va ju "bara" en hand. Han kunde ju fått det över hela sig.