Ont i mitt mamma hjärta
Nu har vi kommit hem efter våran lilla mini semester i fjällen.. Jag verkligen bara älskar att åka skidor. Det e så härligt. Sen att solen sken gjorde ju inte saken sämre. Avslutade dessvärre semestern med en go magsjuka.. Sista dan låg jag plakat.. Man får se det lilla positiva som finns.. man går ner i vikt iaf en liiiiten stund. hehe
Wilma va med oss i fjällen o skulle åka skidor, o hon va ju jätte duktig. Så när jag kom ner till barn backen som hon åkte i frågade jag henne om hon ville åka knapp lift med mig o det ville hon. Hon pkte helt själv i liften. Jag åkte före henne o varje gång jag vände mig om (vilket jag gjorde i stort sett hela tiden) hade hon ett stort leende på läpparna. så stolt. Tredje gången som vi åker upp i liften försöker jag ta bort snö från mina skidor genom att stampa med dom i backen.. då hör jag nåt bakom mig o där står Wilma i liften o gör precis samma sak.;)
Hon är helt orädd. Va med oss uppe på toppen o kollade in snögubben. Hon åkte mellan Maddes ben ner i den stora blåa backen. Rätt som det är frågar hon Madde. -E du trött eller? Nä svarar madde varpå Wilma säger. -Kan vi åka fortare då.. hahaha
Väl hemma igen på hemmaplan börjar vardagen igen. Igår när jag skulle åka te jobbet så lämnade jag Liam på förskolan. Det va första gången på 2 1/2 vecka.
Han va jätte ledsen. Skrek redan i dörren. Försökte klamra sig fast vid mig o bara storgrät.
Usch va jobbigt det e. Så ska man försöka hålla sig o vara stark o säga att pappa kommer sen o mamma måste åka i jobba. När man egentligen bara vill ta upp honom o ta med han därifrån. Det gör så fruktansvärt ont i mitt mamma hjärta när han e så ledsen o jag måste lämna han där o gå.. Jo jag vet det är inte så att man e en dålig mamma för det, men hur bra känns det då.
Väl ute i bilen så kommer ju tårarna på mig me. Usch!!! Hoppas att det ska gå bättre imorgon..
Ikväll blir det innebandy för hela slanten..
ha de bäst
Kraaaaam
Usch och fy vilken känsla det är när de är så ledsna. Jag vet, har lämnat Emil på dagis i 5-6 veckor där han varit så otroligt ledsen och sagt att nu vill jag åka hem. När man kommit ut i bilen har tårarna sprutat åt alla håll. Så har man ringt till dagis för att kolla läget, då säger de att efter ca 5 minuter så är han glad igen. Skönt att höra men det skär i hjärtat att lämna honom. Nu i ca 3 dagar har han sagt till mig att gå när vi kommit tilldagis, då har jag knappt kommit innanför dörren. Otroligt vad det vänder??? Gäller att hänga med. Men så här är det nog för de flesta mammor. Skän att höra att det inte bara är en själv som blir så känslig.. men kämpa på, det blir bättre :)
Idag va det samma visa. men när jag hämtade honom sa dom att dét hade gått över jätte fort o sen hade han varit glad hela dagen.. ;)hoppas det vänder snart.
