Vill ha massa inspiration på hur vi ska inreda vårat hus. Man vill ju att det ska spegla oss, hur vi e.
Men de e ju lättare sagt än gjort;)
Har suttit o klippt ut massa bilder i heminrednings tidningar idag o lagt dem i en plastficka. Kan bli spännande att gå igenom alla urklipp sen;)
Men de e ju denna penga fråga förjämnan. Tänk om man hade kunnat inreda så som man vill o inte ha nåt som stoppar en.. Nä dags att tänka realistiskt..

Man tager vad man haver;)

Ikväll blir det att titta på svt play.. New york Rangers e ju i stan. med andra ord mitt frikort;) Hade inte biljetterna varit så himlans dyra hade man ju varit på plats. Får ta o kolla in mitt andra frikort nästa lördag när det e dags o inta scandinavium;)

Ha de bäst
kraaam





lite svettig o snygg

Får man verkligen tycka att det e jobbigt när solen skiner?? är det inte så att man ska vara glad då. Vara ute så mycket det bara går o lapa i sig varje sekund av solens strålar?

Runt 11 tiden förut idag kom det en rejäl regnskur och jag blev glad.
Regnar det så måste man inte gå ut, då e de mer ok o vara inne. Låta barnen kolla på film, man kan sitta o läsa en bok (om man hinner;))

Hade nån frågat mig innan jag fick barn så hade jag varit glad när det va fint väder o solen sken, då hade jag varit ute så mycket det bara gick.. Hade säkert gått en härlig långpromenad oxå;)

Men från den dan man få barn så kommer det så mycket måsten hela tiden.. Du ska vara ute med ditt barn iaf nån timme under dagen. Dom ska inte kolla för mycket på tv det e inte bra, helst ska du oxå läsa en godnattsaga varje kväll eller varför inte två sagor när du ändå håller på.

Alla dessa måsten..
Jag läser inte godnatt saga varje dag, Liam får titta på tv även om solen skiner och gissa vad, vi kan t.o.m vara ute om det regnar;)

Hur ska jag få ihop detta inlägget bra nu då??

Jo jag är fortfarande glad när det e fint väder, men jag håller på att lära mig att man inte måste tillbringa dagarna ute bara därför, det går lika bra att vara inne när det e fint väder som att vara ute när det regnar.

Tv:n funkar kanon även soliga dagar, innan maten och när mamma vill ha sovmorgon;)

Ska man läsa saga kan man göra det mitt på dagen oxå det funkar kanon..

Så nu ska alla dessa MÅSTEN bort e tanken och bara göra det man känner för.

Nu ska jag och Charlie åka o hämta Liam hans nya förskola i Kode (den heter så enligt Liam. -Mamma nu ska jag till min nya förskola i Kode)

Sen kanske det blir en film när vi kommer hem, vem vet;)

ha de bäst
kraaam

Jisses va de haglade imorse.. det la sig på backen;) under stuprören var det en hög me hagel;)
& under allt haglande kom en blixt o det small nästan direkt.. Vilken jävla smäll!!! sen inget mer?
Men åskan hann allt ta me strömmen från halva vårat hus...

Sen har vi möblerat om lite och rensat klädkammaren som man inte ens kunde gå in i innan.. men nu ojojoj va fint det blev.

Liam kom hem från förskolan men försvann nästa lika fort iväg igen.. Upp te Emil för att leka;) gött när man har barn så nära;)

Har mina funderingar på att försöka sälja av lite saker på Tradera men e så trög.. fattar ju inte hur man får fram vilken frakt kostnad man ska ta.. men det kanske jag fattar snart;)

nä får nog gå o lägga mig i sängen o kolla några avsnitt av Desperate Housewifes..

Ha de bäst
kraaam

Tack alla som kommenterat mitt blogginlägg igår. Det värmer;)
Mamma påminnde mig om vad Liam sa när det va som värst.

-- Liam, mamma mår inte så bra (jag)
-- vaddå inte mår bra (Liam)
-- jo mamma är sjuk (jag)
-- ska vi ta febern i örat på dig då (Liam)

Söt unge;)

Ha de bäst
kraaaam

Ps. lev livet nu, vänta inte...
R.I.P Stefan Liv

När Liam föddes och jag fick upp honom på mitt bröst va det ett enda stort glädjerus.;) helt fantastiskt.

När Charlie föddes nu i maj och han kom upp på mitt bröst kom aldrig detta glädjerus. Det va mer som att åh nu e han äntligen ute, men känslan jag hade när Liam föddes kom aldrig. Just då tänkte jag inte så mycket på det men nu efter ett tag har jag funderat på det. Hur kan det komma sig?

BB var allt annat än mysigt att vara på. Örnie fick inte stanna utan va tvungen att åka hem varje kväll o komma tillbaka på morgonen. Jag grinade varje gång han skulle gå. Hade ont i magen (som om man inte hade nog ont i magen efter förlossningen) flera timmar innan han skulle åka. Precis innan han skulle gå sa jag till honom att --vänta jag måste gråta först... Liam kom aldrig upp o hälsade på för jag visste att jag inte skulle klara av att se honom åka hem. Det va bäst så.

Väl hemma flöt amningen på om man bortser från två rejäla mjölkstockningar och en som jag hann häva innan den bröt ut.

Örnie va hemma dom 10 dagarna som man får och sen började han jobba. Jag hade panik inför hur det skulle gå med två barn hemma. Liam gick bara i förskolan fram till midsommar o sen skulle han vara hemma hela sommaren.

Det flöt på bra, vi fick massa besök som ville se den nya familjemedlemmen o när bvc frågade hur det gick och hur jag mådde så va allt frid och fröjd.
Nu i efterhand kan jag inte svara på om jag svarade från hjärtat eller om jag verkligen intalade mig själv att det faktiskt ska vara så när man har två friska och välmående barn.

Jag va iväg o träffade kompisar och försökte få livet att flyta på. Tills en dag när jag va hemma hos en kompis och hon frågade precis innan jag skulle åka hem hur jag mådde. Då helt oväntat fast ändå inte svarade jag att --jag mår nog inte så bra.
När jag sen satte mig i bilen va det med blandade känslor som jag åkte hem. Vadå mår jag inte bra nu.. varför???

Amningen funkade fortfarande bra men jag kände mig aldrig bekväm denna gången. Att hela tiden gå ifrån, lämna Liam ensam i vid matbordet, avbryta det jag gjorde me Liam gav mig sådana skuldkänslor gentimot honom. Jag kämpade på och försökte läsa böcker för honom samtidigt som jag ammade, men det gjorde det hela bara mer stressande. Charlie var väldigt gnällig ett tag och skrek så fort han var vaken. Vissa dagar fick jag lägga honom i sängen och gå ut genom ytterdörren räkna till tio och sen gå in igen. Ladda med ny kraft helt enkelt. 
Jag vet inte hur många gånger jag känt att Nä nu orkar jag inte mer, men ändå har man försökt och visat utåt att --detta fixar la jag.. 

Att ha Örnie hemma under hans 2 semester veckor var helt underbart. Men glädjen för denna "nya" familj hade inte infunnit sig än.
Efter dessa två veckor hade jag två veckor själv med barnen och sen skulle han ha 1 vecka semster till.. Det funkade, men inte av sig själv. Andra veckan Örnie jobbade hade mamma o pappa semester. Jag hade ju berättat att jag tycket det va jobbigt men inte sagt mer.
Men jag tror att mamma förstod ändå. För hon ringde mig varje dag och frågade hur det va o sa att --vi e hemma så om Liam vill får han gärna komma ner till oss.. Den veckan va Liam med mormor och morfar varje dag.

Sen kom Örnies semester vecka och vi var mest hemma. Vi va bjudna på fest på lördagen men fick ingen barnvakt till Charlie så vi bestämde att jag skulle vara hemma.
På kvällen fick Charlie hög feber och jag va tvungen att själv åka in till barnakuten på Östra. Jag ville verkligen inte åka in själv men hade inte så mycket val då febern steg och Charlie började bli gnällig. Väl inne försökte jag bara koncentrera mig på att inte börja grina. Alla känslorna från BB kom över mig och jag kände mig ensam och övergiven igen. Som tur var det inget allvarligt fel på Charlie så vi fick åka hem igen.

Veckan som följde började Örnie jobba igen. På måndagen pratade jag med min syster och hon frågade vad jag skulle göra på tisdagen. Jag svarade bara att helst vill jag nog inte ens vakna. har lite ångest över att behöva gå upp alls. Tisdagen kom o jag kände redan när jag vaknade att det va nåt som va fel.
Vi var nere hos mamma o fikade o sen kollade vi på film hemma. När kl va 16 sa Liam att han va hungrig. MIn första tanke va NEJ jag orkar inte. men eftersom han ville a gröt o det går ju fort att tillaga fick det bli så. Jag och Liam skulle precis sätta oss och äta när Charlie vaknade. Han va oxå hungrig o ville ha mat. Då va det som att allt bara försvann. Jag börjar gråta och kände mig helt jävla värdelös.
Visst tänker ni men de e la bara att mata vid matbordet? Nä det va inte "bara" att mata vid matbordet. jag ville ha lugn o ro när jag ammade annars blev jag så stressad och det kände Charlie och då va det en kamp att få han att äta. Så här står jag med ett barn som ska äta vid bordet och ett barn som skriker i sin säng....

Då vid den tidpunkten ger jag upp.. jag kapitulerar.. Den styrka som jag försökt och ha utåt att jodå det går bra hemma mm bara försvinner. Jag ringer mamma o grinar o ber henne komma upp.. Mamma kommer och undrar vad jag vill att hon ska göra.. Bara sitt me Liam när han äter så han slipper sitta själv medans jag matar Charlie.
Sådana skuldkänslor jag hade mot Liam innan mamma kom upp att han ännu en gång va tvungen att sitta själv o äta.. USCH!!

När Örnie kommer hem denna dag ligger jag i sängen under täcket och bara gråter. mamma tog med sig barnen ner till sig. Vi pratar om allt som varit och bestämmer att mamma tar barnen dan efter (det va hon som erbjöd sig) och sen e Örnie hemma resten av veckan.

Jag kontaktar BVC och får komma in på fredag o prata med henne. Den fredagen slutade jag oxå att amma.
Jag är en av dom som verkligen tycker att man ska försöka amma om man kan. & tro mig jag försökte jag hade mycket mjölk, men Charlie va aldrig riktigt nöjd. Han skrek under amningen och efter amningen, men han gick upp i vikt så han fick ju i sig mat.

Efter att jag slutade amma blev allt helt annorlunda. Charlie åt ersättning och va riktigt nöjd med det. Jag kunde känna mer glädje för honom för jag kände mig inte så fast. Behöver inte avbryta allt med Liam så fort det är dags att mata utan Örnie kan oxå mata.

Jag tror att Charlie kände att jag inte mådde bra det va därför han va så grinig. Barn e smartare än va man tror;)

Fick kontakt med en psykolog som jag går hos och när vi pratade om förlossningen så undrade jag just varför jag inte kände sån glädje. Hon svarade då att det e ju inte så konstigt. Första gången är alltid första gången.. Alla förlossningar e olika.
När Charlie kom ut så kände du ju inte honom. Hade aldrig träffat honom innan.
Hon har säkert rätt, det e inget konstigt alls att inte känna detta glädje rus med en gång.

Jag har aldrig tvivlat på mina känslor till Charlie, Jag har älskat han från första stund.
Nu börjar vårat liv tillsammans på riktigt. Jag börjar må bättre och Charlie är en väldigt glad liten kille. ;)

Vill tacka alla som funnits där för mig ni vet vilka ni är.
Men framför allt min familj. Tack mamma och pappa för att ni har hjälpt mig genom det här. Tack Madeleine för att du kan ringa och bara fråga ifall du kan ta med Liam till affären;) & tack johan för att du alltid finns där.
Tack vare er tror jag inte att Liam har märkt av detta så mycket. Han vet att mamma varit sjuk men han har alltid haft massa annat kul att göra. ;)

Så nu tar vi nya tag och börjar klättra uppåt igen.
 
Ha de bäst
Kraaam

Känns nästan som att man e den enda som inte gillar att kolla på IDOL..
Jag tycker att det är så pinsamt när folk som tror att dom kan sjunga verkligen inte kan det. Klarar verkligen inte av att titta på det.

Jo finalen har jag kollat på, men mer blir det inte. Sen e jag inte så förtjust i att följa nåt program
helt slaviskt heller.
Men det e ju tur att smaken e som baken;)

Ha de bäst
kraaam

Nu har Liam fyllt 3år. Behöver egentligen inte ens skriva att tiden går fort;) Firade födelsedagen med ett besök på Liseberg. Det e ju tur att han inte brås på mig när det gäller att åka saker. Jag e ju en riktig fegis åker knappt lisebergsbanan;) Men som tur e så e han lik sin far i detta oxå.

I lördags va han me Madde o fredde på bio o såg cars 2.. det har han pratat mycket om;)

Sen i går va det dags för kalas. & jag frågade vad han ville ha för tårta.
--en rosa tåg tårta som smakar choklad.
& det fick det bli. Min lillebror hade tåg tårta när han va liten så jag fick letat fram ett kort hos mamma 6 sen va det bara att sätta igång. (ok mamma hjälpte mig liiite;))
Tycker faktiskt att det e väldigt kul o baka tårtor även fast jag inte äter dom själv. Mamma e oxå rätt chockad att jag tycker det e kul;)
Gästerna sa att den va god så jag får lita på det. (bild kommer som sms inlägg strax)

Man kan säga det varit fullt upp i helgen;)
Nu e de dags för en ny vecka med inskolning (örnie sköter den), babaysim, innebandy, shopping med mamma o läkarbesök x2.. så ja fullt upp;)

ha de bäst
kraaaam