De e så mycket som man tar för givet innan man fick barn. Som sen ändras när det kommer en mindre varelse till familjen. Finns massa exempel så som sova hela natten, äta i luuungt tempo och kanske kunna vara så där gött bakfull o bara ligga i soffan hela dagen me handen i en chips påse. Mm de va tider det;))

Men en sak som slog mig idag e.
Toalettbesök!!!

Passade nämligen på att gå på toa när båda barnen satt i soffan framför tvn. Iaf trodde jag att de satt två barn där. Men efter att ha tänt ljuset, stängt dörren o satt mig. Ja då bankar det på dörren. & snäll som jag e så öppnar jag dörren. In kommer den minsta o med koncentration tar tröskeln i ett kliv o vips så va han inne. Kollar runt lite hur badrummet ser ut just nu släcker ljuset o slänger upp dörren.
Jaha! Så där sitter jag i mörker o med dörren på vid gavel. Himla mysigt.
& eftersom det va den minsta som gick därifrån efter att ha uträttat allt detta hjälper de lixom inte att ropa på han o be han stänga, funkar ju inte så bra o muta me nåt heller för på de örat lyssnar han inte.
Så nä de fick bli en snabbvisit på toa. Som me allt annat som småbarnsförälder.
Snabb frukost, lunch, middag, bakfylledag o nu toabesök.
Ja de e mycket som ändras;))

Ha de bäst
Kraaam

Lämnade en gråtande Charlie idag på förskola. Det gjorde så ont i mitt hjärta så jag trodde det skulle gå sönder.
Ville egentligen bara ta upp honom o gå där ifrån o sluta jobba så han kan vara hemma med mig för alltid.

Nu funkar det ju kanske inte så. Hade man varit rik så hade de ju funnits en möjlighet till att iaf jobba nån dag i veckan bara.
Sen vet jag inte om det e så lyckat för ett barn att vara hemma med sin mamma för alltid. Ja menar hur skulle det se ut när han e 30;))

Han grät o jag grät (fast jag fick hålla mig tills efter jag lämnat Liam för han satt ju i bilen när jag lämnat Charlie.) tårarna bara sprutade.. Kände mig igen som världens värsta mamma!!
Ringde iaf till förskolan o kollade läget. Det hade ju då gått över väldigt fort o nu va han så glad så.
Så när jag väl släppte ut min gråt (ca 40min efter att jag lämnat han) då hade ju han varit glad i säkert 35min.
Kan ju tyckas att mina tårar va rätt meningslösa. Men jag fick det ur mig. Fick tänka alla hemska tankar om mig själv som mamma och sen jobba mig upp till det glada tillståndet igen & där e jag nästan nu.
E lite nervös för min andra dag på jobbet e fr förkyld. Men snart e jag tillbaka i toppen;)) tjohoo!!!

Ha de bäst
Kraaaam