Lämnade en gråtande Charlie idag på förskola. Det gjorde så ont i mitt hjärta så jag trodde det skulle gå sönder.
Ville egentligen bara ta upp honom o gå där ifrån o sluta jobba så han kan vara hemma med mig för alltid.

Nu funkar det ju kanske inte så. Hade man varit rik så hade de ju funnits en möjlighet till att iaf jobba nån dag i veckan bara.
Sen vet jag inte om det e så lyckat för ett barn att vara hemma med sin mamma för alltid. Ja menar hur skulle det se ut när han e 30;))

Han grät o jag grät (fast jag fick hålla mig tills efter jag lämnat Liam för han satt ju i bilen när jag lämnat Charlie.) tårarna bara sprutade.. Kände mig igen som världens värsta mamma!!
Ringde iaf till förskolan o kollade läget. Det hade ju då gått över väldigt fort o nu va han så glad så.
Så när jag väl släppte ut min gråt (ca 40min efter att jag lämnat han) då hade ju han varit glad i säkert 35min.
Kan ju tyckas att mina tårar va rätt meningslösa. Men jag fick det ur mig. Fick tänka alla hemska tankar om mig själv som mamma och sen jobba mig upp till det glada tillståndet igen & där e jag nästan nu.
E lite nervös för min andra dag på jobbet e fr förkyld. Men snart e jag tillbaka i toppen;)) tjohoo!!!

Ha de bäst
Kraaaam